Hej,

idag besökte jag Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, för förhoppningsvis, sista gången i mitt liv. Jag skulle på ett avslutande samtal, eftersom jag numera är 18 år gammal, där läkaren sammanfattade vilken behandling jag hade fått och hur det har påverkat mig. 

  Jag har haft en del ångest över att behöva åka dit igen, efter ungefär fem och ett halvt år. Senast jag var där så var det på min sista behandling, 20 juli 2012. Då var jag ganska säker på att jag inte skulle behöva återvända dit, blev inte riktigt så. Men som tur var så var det bara ett samtal, inget annat.

  När jag kom dit, fick jag rejält med ångest, som höll i sig tills jag kom in till läkaren, sen började det släppa lite. När jag får ångest så får jag en riktigt obehaglig känsla, och det känns som jag har svårt att andas, när jag egentligen inte alls har det. Det känns tungt på något vis. Jag har en del problem med ångest, som jag är övertygad kommer ifrån min cancerdiagnos. Jag har gått till kuratorer och psykologer, och hoppas på att det blir bättre, och det blir det nog så småningom, jag är positiv. Läkaren jag pratade med idag uppmuntrade mig också till att få en bra kontakt att prata om, för ångesten går att bli av med, sa hon. Och det tänker jag lita på, för jag tänker vara positiv, och för då vet jag att jag har ett mål, och att målet går att uppnå. 

Det är ändå bara fem och ett halvt år sedan jag var sjuk, och jag mer eller mindre bodde på sjukhuset. Men när jag gick in där idag, kändes det så avlägset, men ändå ångestfyllt. Det såg precis likadant ut som då, men ändå inte. Det kändes annorlunda på något vis. Det är inte så länge sedan jag var där, men det kändes ändå som det. Som om det var i ett annat liv eller något. 

  Det var riktigt jobbigt att gå in där idag, på grund av alla dåliga minnen och ångest och så, men jag tror ändå att det var bra på något plan, att vara där. Så jag kan släppa det. Jag behöver inte åka tillbaka dit, och det är otroligt skönt.

Jag kan se ljuset i tunneln.

Maria <3

Hejsan,

jag tänkte bara berätta för er att jag numera är 18 år sedan oktober, och att jag i november tog körkort!

Det är en sån frihetskänsla, att ens föräldrar inte längre behöver köra runt på en, utan att jag kan köra själv. Samma dag som jag tog körkort, tog även Erica, min tvillingsyster körkort. Är inte det goals så vet jag inte vad som är.

Ändå att jag lyckades ta körkort till manuell låda, utan att behöva berätta för någon på trafikskolan att jag har haft cancer, och har en invändig protes. Det tycker jag faktiskt är en vinst för mig, och ännu en förlust för cancer.

Det är tydligen 2018 nu också, och jag tror fortfarande att det är 2016. Men detta året ska nog bli bra hoppas jag. 
  Började även skolan idag, äntligen sista terminen och sen tar jag studenten, vilket ska bli så sköööönt. Jag måste dock välja om jag vill göra min operation på sommaren eller på hösten efter studenten. Jag vet verkligen inte vilket jag föredrar, jag vill ju bli av med det, men samtidigt så kanske jag vill hitta på något efter studenten, så har verkligen ingen aning om vad jag ska göra. Men det löser sig.

Jag såg även "Tillsammans mot cancer"-galan igår, vilket jag egentligen inte orkar se på då det är så jobbigt, men det har blivit bättre med tiden, då det ändå är sex år sedan jag var sjuk. Men jag tycker vi ska vara glada över vad vi har, inte klaga över småsaker och inte ta allt för givet. Om något, så är det det jag har lärt mig av att ha cancer, inte ta allt för givet. Var tacksam över vad jag har, och att det alltid finns någon som har det värre än mina dagliga I-landsproblem. För tänker jag tillbaka sex år, så är det verkligen en stor skillnad i mitt liv, jag mår mestadels bra idag och därför är jag glad. Jag är cancerfri liksom! Jag hoppas ändå att ni kan ha det i tanken i alla fall, livet är inte perfekt, men det finns värre saker än att ens hår ser lite konstigt ut.

Hoppas ni hade ett bra nyår och jag önskar er ett bra 2018, om vi inte hörs igen under året :P.

Har även köpt en kamera, så här får ni lite bilder att njuta av. (Ni har troligtvis sett en del av dem om ni följer mig på instagram, och om ni inte följer mig så får ni gärna det: @maria_alfredsson)

Maria <3