Hej,

Jag tänkte bara uppdatera er lite grann som har hänt i mitt liv det senaste året.

I början av sommaren så valde jag att klippa av mitt väldigt långa hår, som jag sparat i fem år, och skänka det till perukmakarna i Stockholm. Jag känner att hår är bara hår och därför kan någon annan få ha nytta av mitt hår istället. Någon som är i den situationen jag har varit i kan kanske få det little lättare i alla fall.

Så här blev det:

Den 20 juli 2017 var det fem år sedan jag avslutade min behandling. Jag blir dock inte friskförklarad, men jag anser mig själv helt frisk och därför friskförklarade jag mig själv. Min syster ordnade ett överraskningsparty till mig och jag firade dagen med mina vänner. Det känns otroligt skönt att det är fem år sedan jag genomgick allt det, men ändå känns det konstigt, för det känns inte så länge sedan. Det jag genomgått kommer jag heller aldrig att bli av med, har jag insett, jag kommer att få leva med det här och det är okej. Jag överlevde så det är okej, men det är klart att det finns dagar då allt känns skit, men för det mesta så känns det helt okej.

Jag går även tredje året på humanistiska programmet i gymnasiet nu. Vilket betyder att jag till sommaren kommer att ta studenten. Det känns ännu sjukare om något. Jag gick nyss i ettan? Dessa åren har gått väldigt fort, men det är inte över än, jag har en bit kvar. 

   Jag måste även opereras en gång till, då jag måste byta ut barnprotesen jag har till en vuxenprotes. Vilket jag verkligen inte vill, men det finns inte så mycket jag kan göra åt saken. Man får bara gilla läget. Operationen kommer troligtvis ske någon gång efter studenten.

För några veckor sedan var jag även i Rom på studieresa med min klass. Det var otroligt roligt och jag saknar det redan. Vi såg allt som gick att se nästan och jag blev otroligt trött i både ben och huvud. Men summa summarum av det hela så var det helt klart värt det.

Återigen är jag ledsen för att det inte uppdateras här, men jag startade den här bloggen när jag blev sjuk, vilket är sex år sedan, och då var jag tolv. På tisdag är jag arton år gammal. Det är inte längre detsamma, och jag har nog växt ifrån det. Jag skulle jättegärna blogga här, men det bara funkar inte. Men som sagt så uppdaterar jag kanske någon gång ibland.

Maria <3